ATG-Kliniken

Idag har jag varit till kliniken med min häst Nelly. Suzanne kom till stallet vi halv 10-tiden. Borstade och fixade damen så att hon skulle vara snygg när hon skulle träffa veterinären. Jag har berättat för henne att han är en liten puddig! Lastningen gick inte jättesmidigt, men med linor så klev hon på. Väl inne i transporten stod hon som ett ljus.
Vi var framme i god tid och han med en fika och Suzannes underbara daim muffins. Smaskens!
Hon visade en grads hält i trav, efter böjprover var hältan 3 grader. Knäleden hö. bak bedövades men en viss hälta fanns fortfarande kvar. Henrik tyckte att vi skulle röntga och efter en dos lugnande togs det bilder. Det visade en kraftig pålagring som hon måste ha haft länge. Det såg riktigt illa ut. Kunde bero på en gammal skada, men kunde också vara en ärftligt betingad svaghet. Efter en del resonerande tyckte Henrik att vi även skulle röntga det vänstra knät för att se om det också hade skador. Nu behövdes inget mer lugnande. Även detta knä hade pålagringar men inte lika kraftigt som det vänstra. Henriks bedömning var att hon INTE kommer att bli ridbar och INTE är något att använda i avel. Hon kan ju gå som gårdshäst och bara skrota, men eftersom hon har så ont så känns inte det som något alternativ. Det känns bara egoistigt. Hon förtjänar att få slippa ha ont min prinssesa. Snällare häst finns inte.
Just nu känns det ganska meningslöst med hästar. Varför händer alltig just mig???
Jag är mycket tacksam för att jag har Suzanne. Hon är världens bäst hyresgäst, vän och den energispruta som jag behöver just nu.
I morgon drar vi till Kil och kollar vad Gardur-gubben tycker om banan. Tänkte inte åka med först men jag behöver komma ut och tänka på annat eller älta alla bedrövelse. Vi får se hur det blir med den saken.
Nu ska jag försöka sova så jag är pigg inför morgondagens äventyr.