VÄLKOMMEN TILL PONDOROSA

När jag blivit varm i kläderna är min förhoppning att ni här ska kunna läsa om mina westernäventyr i de djupa värmlandsskogarna.
Ni ska också kunna ta del av vad som händer med mig och mina djur.
Ibland kanske det slinker in nåt recept på god mat.
Rapporter från resor, träningar och tävlingar kommer det också att bli.

tisdag 27 oktober 2009

Änglavakt...


Ja änglavakt är precis vad Therese hade när hon väjde för en älg och körde av vägen i söndagsnatt. Hon var på väg från Norge när det hände. Mellan Knappåsen och Gröcken stod "skogens konung" mitt i vägen. Hon väjde och kom av vägen hon flög och voltade ner i diket. När hon skulle ta sin mobil och ringa hittade hon den inte. När hon försökte tända lampan i bilen insåg hon att det inte var nån ide. Takluckan var utslagen liksom framrutan. Hon bestämde sig då för att gå till närmsta hus. Det blev en promenad på ca 4 km. Där togs hon omhand av två underbara människor, Jonny och Ammi. Hon ringde därifrån till oss vid halv 2 tiden. Jag trodde först att vi kunde dra upp bilen så hon kunde köra vidare, men insåg när vi kom fram att det inte var så. Vi fick köra in med Therese till akuten i Torsby.Det satte på henne stödkrage och körde henne på röntgen sedan till IVA. Vi ringde bilbärgningen när vi åkte från Torsby. När jag åkte till Torsby i går förmiddag stod bilen i Ekshärad hos PeBe bil. Jag åkte fram och kollade på den i dagsljus. När jag fortsatte mot Torsby så grät jag och tackade GUD. Vi kan skratta oss lyckliga att allt gick så bra. Hon fick en hjärnskakning, ont i nacken och massor av småsår och blåmärken. Det kallar jag änglavakt. Nu undrar jag om det sjuts för lite älg eller är för lite varg i skogen.
Lite hästsnack måste det bli också. Var ju och kollade på en American Curly i söndags. Vi fick världens taskigase vägbeskrivning. Vi snurrade och letade efter väg 207 i Örebro i över 1 timme innan vi till slut kom fram. Väl framme möttes vi av mor och dotter. Det var trevliga men lite "mesig". Hästen skulle vara westernriden, men det kan jag inte påstå att han var. Han var styrbar men inte så mycket mer. Kändes som han hade ett "järnspett" genom kroppen. Tråkigt :-(( På söndag gör jag ett nytt försök att kolla på häst. Denna gång en arabvalack på 15 år och 146 cm. Han är riden engelst, men det her inte så stor betydelse för min del bara han är snäll och trevlig och arbetsvillig. Fortsättning följer... Nu är det dax för red berries.
Natti natti!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar